Dom varma dagarna som varit har satt igång vårfällningen av pälsen. Det är inte dom vackraste hästarna man har denna tid innan dom fått av sig all vinterpäls, men det är alltid lika skönt när den blanka sommarpälsen kommer. Det känns verkligen som om våren är på väg, soliga dagar & fågelkvitter. Det är inte heller lika mörkt på morgonen då man släpper ut hästarna. Det känns så härligt att gå mot sommaren.

Bra bok om ryggvänlig ridning. Många bra tips och bilder som beskriver bra olika saker & sist men inte minst många goda råd.

Nackdelen med att ha varit sjuk är att ligga still! Ligger jag still får jag ryggproblem (man lyfte tungt i 20 årsåldern vid en flytt & har fått sota för det sedan!) Så.....i helgen var det kört med ryggen. Fanns inget annat att göra än att smärtstilla & sedan försöka gå, gå, gå och ännu mer gå.

Men några mockningar blev det inte! Inte heller någon körning eller ridning. Stod och suckade i stallet över att bara få se på då det mesta gjordes. Men jag kunde rykta lite i alla fall.

Men så i går drog jag på mig stallkläderna till min makes fasa. Ska du verkligen gå ut i stallet? Japp, det skulle jag. Men eftersom att jag visiterar hästarna på micronivå (läs står nerhukad för att känna på alla benen bl.a) så kan ni ju gissa hur det slutade? Sned i ryggen!

Men det är bara ta nya tag & smärtstilla & träna motionera ännu mer!

  Mobilbild

Söndagmorgon kl 7.15 lite dimma i dalen och -4 grader kallt. Det är en nöjd Zoe som kommit ut i hagen.

Lite lätt dimma på morgonen på väg till Sundsvall. En tur i på Hööks blev det för att köpa stigläder & stigbyglar.

Zoe ser ut som en liten isbjörn nu med sin "burriga" päls. Men det är klart, hon har fått känna av lite norrlandsoväder senaste veckan med både blåst & snö.

Vi fortsätter att stå på gången varje kväll. Rykta och pyssla på med henne.

I går kväll:

Zoe har funnit två goda vänner i Harry & Faksa. Vi brukar ta in Harry & Zoe först. Men väl utanför stallet stannade Zoe och tyckte att Faksa skulle komma in samtidigt. Aldrig att DU bestämmer Zoe tänkte jag.

Provade därför att lägga lite tryck med grimmskaftet, men nu kan ju gissa hur det gick då man har is under fötterna. Dessutom man vinner sällan/aldrig genom att dra i grimskaftet, dom har så många mer kilon än en människa att man förlorar för det mesta dragkampen.

Vad gör man då?

Jag gör som jag alltid gjort. Jag backade Zoe, vände henne först in i en liten volt och tillbaka till stallöpnningen. Tvärnit igen! Så jag la in backen och flyttade henne igen. Det kändes som en evighet då vi stod där. Efter denna evighet som säkert inte var mer än 1-2 minuter gick Zoe in. Det gäller alltså att flytta hästen, precis som man gör när man ska lastträna.

I morse:

Så för att min andra hälft skulle få lite sovmorgon så tog jag hjälp av dottern att släppa ut hästarna. Dom som sett mig med en ny häst & speciellt en unghäst vet att jag alltid har en hjälm på mig då jag leder ut dom. Lite överdrivet kanske du tycker, men glöm nu inte att jag jobbar som sjuksköterska och har sett en del hjärnskador pga av trauman! Om fler skulle ha den erfarenheten skulle nog fler ha hjälm på sig vid hantering av speciellt unghästar!

Nåväl, så skulle jag leda ut Zoe UTAN hjälm denna morgon. Så kommer vi vid nya stallet och en hastig vind kommer och virvlar ner snö från taket så det yr ner. Av förståliga skäl tvärstannar Zoe och lättar lite på framdelen i en liten stegring. (därför har jag också ett längre grimskaft/typ nh rep 4,5 meter är perfekt längd eller longerlina så att inte man står utan grimskaft om något händer). Zoe funderade väl på var all snö som kom virvlande så plötsligt kom ifrån.  I samma veva har mina flitiga steg på löpbandet gett resultat och gjort byxorna lite stora i midjan varav i samma stund som jag tar tag i Zoe så hasar byxorna ner! :-o

Ni må tro dottern fick sig ett skratt där hon stod med Harry i hagen! Nu gick allting bra kan jag ju säga.

Ta hand om er & ha en bra dag!

Zoe har anpassat sig bra till våra rutiner. Ut kl 5:45 och in ca 18:00. Nu har Zoe bott här i 1,5 vecka. Jag planerar nästa steg, nu ska vi vänja henne med travselen. Men det är aldrig fel att vänja dom att tömköras och lära sig vad all utrustning är med sele, svanskappa, tömmar osv.

En upptäckt jag gjort är att jag verkligen kan slå hål på myten att kallblod har mindre temperament än halvblod som 1 åringar. Jag kan lungt hålla med om att kallblod kan vara riktigt tjurskalliga små isbjörnar.

Granngubben som också har hästar frågade häromdagen om jag köpt ett fullblod. Min syster trodde jag köpt en varmblodstravare. Jag får väl vara glad så länge dom inte tror jag köpt ett nytt kallblod.